Presentation av Jossan
2014-01-19 @ 17:42:00
Permalink
Jossan
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
Jag köpte Jossan i december 2007 efter jag fått ta bort min andra häst Pamir. Honom hade jag i ungefär 3,5 år. Anledningen till att det blev en travare var ekonomin. Vi fick ut 7000 på försäkringen för Pamir och det var vad jag hade att röra mig med. Valet att köpa Jossan var rätt enkel, hon ville bara galoppera. När jag provred henne så tog hon varenda chans till att få galoppera och jag ville ha en travare som kunde galoppera. Sen var hon gudasnäll i hanteringen.
Detta kortet tog jag den dagen vi hämtat hem henne.
Eftersom Jossan varit sparsamt riden hos förra ägaren så tog vi det lugnt i början och promenerade en del och red i skogen. Hon var inte mycket hoppad före jag köpte henne med det dröjde inte länge förrän hon upptäckte hur kul det var att hoppa. Första "tävlingen" var en clear round där vi hoppade 20, 30 och 40 cm.
Som synes tyckte hon det var väldigt roligt men hon lyckades med bedriften att riva ett hinder på 30 cm...
Det har blivit en del starter sen dess, dock bara klubbtävlingar, ända upp till 90 cm
Jag blir lite feg när hindrena kryper över en meter..
Jossan är ingen lätt häst att rida. Hon har ett riktigt sto-humör ibland och de första tre åren red jag alltid med martingal eftersom hon slängde upp huvudet och stack med mej vid ett flertal tillfällen. Red även med pessoabett då jag ville ha ett skarpare bett. Idag vet jag hur ett pessoabett fungerar så det används inte längre. Känner jag att jag kan behöva ett skarpt bett så rider jag på pelham med dubbla tyglar.
Jossan stressar upp sig väldigt lätt och det räcker att hon blir rädd för en sten i början av ridpasset så är hon spänd tills vi kommer hem igen. Hon har även en gammal skada i svansroten som gör att hon har väldigt svårt att arbeta med bakbenen. Så varje ridtur är som ett lotteri, man vet aldrig vilket humör hon kommer vara på.
Jossan kommer få stanna hos mej tills den dagen hon ska till trappalanda kommer.
